Uppdrag granskning

För några veckor sedan blev jag intervjuad av journalisten Janne Josefsson för programmet Uppdrag Granskning i SVT.

Ämnet för intervjun var den misstänkte terroristen från Drottninggatan i Stockholm, Rakhmat Akilov, och det faktum att han långt före terrordådet anlitats av en byggentreprenör som renoverar ett fritidshus som jag och några nära släktingar äger på Gotland.

Reaktionerna på den intervjun har varit många och starka – såväl för och emot mig. Jag vill gärna förklara lite mer om varför det blev som det blev.

Hela mitt vuxna liv har jag via mina uppträdanden och kanaler bekämpat och slagits mot islamister och fascister. Mitt kurdiska folk med sina peshmerga och sin gerilla besegrade ISIS och slåss ännu mot islamister och terrorister. Inte bara för sin egen skull utan faktiskt för hela världen.

Att då bli anklagad för att ha finansierat ett vidrigt terrordåd av en islamist mitt i Stockholms hjärta gjorde mig rent ut sagt jävligt fly förbannad.

Efter dådet på Drottninggatan hade jag själv skakade och rädda vänner och bekanta som övernattade hemma hos mig, eftersom de inte kunde ta sig hem på grund av alla avstängningar och avspärrningar. Min syster befann sig bara någon hundra meter ifrån terrordådet när det ägde rum.

När man använder detta ohyggliga terrordåd där barn har dött, där folk förlorat sina nära och kära, som ett slagträ för att äntligen kunna svartmåla mig tycker jag anständighetens gräns passerat för länge sedan.

När även svenska politiker och partisympatisörer hoppar på det tåget och traditionella nyhetsmedier rapporterar och med bilder och rubriker förknippar dig med en vidrig terrorist som du aldrig pratat med, sett eller umgåtts med – då händer det något med en.

Min intervju med Janne Josefsson blev kanske inte så bra och ja, jag var irriterad och hade en upprördhet som jag försökte tygla. Det gick väl så där om man vill vara välvillig. Istället blev mina budskap otydliga och jag uppfattades som oförskämd mot journalisten som jag trots allt hade tackat ja till att möta. Jag är förstås ledsen för detta.

Den obehagliga och kvävande känslan som kommer av att bli ifrågasatt och misstänkliggjord och där du får stå till svars för något du inte vetat om eller varit inblandad i gjorde nog att jag inte tog in allt och därför inte agerade rationellt och ödmjukt.

Varför ställde jag över huvud taget upp för UG? Jag kände helt enkelt att som den offentliga person jag har blivit så var det en plikt och ett måste att ställa upp när de ringde. För att inte uppfattas som feg och för att jag vet att hade jag inte ställt upp så hade det skrivits och hånats och hotats än mer.

Följande borde jag naturligtvis ha varit tydlig med i intervjun:
•Utbetalningarna till det konto som visade sig tillhöra den person som mer än ett år senare genomförde terrordådet, Rakhmat Akilov, utfördes på uppmaning av den byggentreprenör som anlitats av min svåger för renovering av vårt gemensamt ägda fritidshus. Varje delbetalning baserades på av entreprenören redovisade arbetstimmar, som de förstås skulle få betalt för.
•Jag personligen har inte haft någon kunskap om vare sig entreprenören som anlitades eller känt till i detalj hur utbetalningarna har gått till. Jag har alltså inte genomfört vare sig någon beställning av byggtjänster eller gjort någon betalning.
•Det har aldrig funnits någon som helst ambition från mig eller de övriga ägarna till fritidshuset att undvika beskattning. För mig är det självklart att alla ska göra rätt för sig och betala skatt, var och efter sin förmåga. Bara så kan vi få en fungerande gemensam välfärd. I det här fallet gjordes betalningen för arbetet helt enkelt på det sätt som den kontrakterade byggentreprenören anmodade.

Jag pratar gärna med Janne Josefsson igen, han försökte bara göra sitt jobb. Det borde jag också ha gjort.